För det är faktiskt så jag känner. Inget pirr, ingen längtan, inget hopp. Bara en övertygelse om att det inte kommer lyckas den här gången heller. Kliniken har semesterstängt med bara torsdagar öppna för telefontid. Så förra veckan ringde vi för att få det nya schemat. Givetvis har de inte skickat det och jag måste ha det innan helgen. Min sambo ringde till dem idag- fortfarande semester stängt. Så vårt hopp står till att de svarar imorgon så att vi kan köra dit själva och hämta det avgörande pappret. Det är så typiskt. Förra gången fick vi också jaga kliniken för att få vårt schema.

Så snart är det dags igen för sprutor, sorg, hopp, tunga tankar. Jag längtar inte.

Misslyckas detta försöket också blir det att ställa sig i kö hos det offentliga. I november uppfyller vi kraven. Då har det gått 2 år sen vi började försöka. Tänk vad tiden går snabbt när man är ledsen också....

 

Miss S

22 augusti 2011 20:49

Känner du så, så ska ni kanske vänta en månad till? Jag tror väldigt mycket på att både kropp och själv måste vara med på noterna, och det låter inte riktigt så på ditt inlägg.
Kram

http://baby-langtan.bloggplatsen.se

attfakallasigmamma

23 augusti 2011 13:35

De två första gångerna trodde jag. Den första gången trodde jag tom att det skulle vara klappat och klart med en läkare med på banan. Men så blev det ju inte. Denna gången är jag bara mer realistisk. Jag har mindre och mindre tro att det ska fungera, men självklart hoppas jag! Jag tror inte jag kommer ha mer tro någon annan månad dessvärre =(

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag i vecka 18 och de flesta ivarjefall dei min närmsta omgivning vet om at vi väntar barn. Av någon anledning så frågar nästan varannan person "har ni gjort KUB-testet"? Jag svarar nej. Jag ljuger med andra ord. Förväntar sig folk att jag ska ...

Efter en sorgsen helg och timmar på internet letandes efter fakta angående vårt resultat, för att få en uppfattning om vår statistik så kom jag fram till att vi helt enkelt fick gå på känsla. Att få vara gravid, att ett litet liv äntligen växer inne ...

En av mina väninnor vet om att vi väntar barn. Hon undrade om jag inte skulle berätta för de andra kompisarna. Jag sa att jag ville vänta tills vi gjort vårt KUB. Hon hade svårt att förstå varför och menade att alla de andra berättat tidigare. Det är...

Det gick bra på ultraljudet i fredags. Inte kunde man se mycket av det lilla livet men det kändes väldigt fantastiskt när läkaren pekade ut ett litet blinkande ljus- ett hjärta. Jag tycker det är väldigt abstrakt att där är en växande bebis i min mag...

Jag är glad och ganska skärrad. Tänk om där inte är något därinne, att min dröm försvunnit. Jag vågar nästan inte gå dit. I helgen berättade vi för respektive föräldrar. Kändes konstigt, overkligt, nästan som om det var någon annan man berättade om...