Det har fortfarande inte sjunkit in att jag skulle vara gravid och jag vågar fortfarande inte tro på det, det känns nästan som att jag låtsas och vilken sekund som helst förväntar jag mig bli väckt från denna dagdröm.

Igår var första festen utan att ha berättat för någon och som nykter festprisse. Ingen prisse alls faktiskt. En person trodde jag var gravid fastän jag sa att jag skulle plugga idag och därför ville hålla mig lugnt. Vad säger man egentligen? Jag vill ju inte förneka min graviditet och mitt barn, men detta efterlängtade tillstånd kan så snabbt bli tagit ifrån mig. Så jag säger inget.

Nu längtar jag efter att dessa först 12 veckorna ska rusa iväg. Så jag kan våga tro att det ska fungera och få dela min lycka med resten av världen. Så tills vidare är det bara jag, min sambo och ni som vet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag i vecka 18 och de flesta ivarjefall dei min närmsta omgivning vet om at vi väntar barn. Av någon anledning så frågar nästan varannan person "har ni gjort KUB-testet"? Jag svarar nej. Jag ljuger med andra ord. Förväntar sig folk att jag ska ...

Efter en sorgsen helg och timmar på internet letandes efter fakta angående vårt resultat, för att få en uppfattning om vår statistik så kom jag fram till att vi helt enkelt fick gå på känsla. Att få vara gravid, att ett litet liv äntligen växer inne ...

En av mina väninnor vet om att vi väntar barn. Hon undrade om jag inte skulle berätta för de andra kompisarna. Jag sa att jag ville vänta tills vi gjort vårt KUB. Hon hade svårt att förstå varför och menade att alla de andra berättat tidigare. Det är...

Det gick bra på ultraljudet i fredags. Inte kunde man se mycket av det lilla livet men det kändes väldigt fantastiskt när läkaren pekade ut ett litet blinkande ljus- ett hjärta. Jag tycker det är väldigt abstrakt att där är en växande bebis i min mag...

Jag är glad och ganska skärrad. Tänk om där inte är något därinne, att min dröm försvunnit. Jag vågar nästan inte gå dit. I helgen berättade vi för respektive föräldrar. Kändes konstigt, overkligt, nästan som om det var någon annan man berättade om...