Det var länge sedan jag känt mig såhär korkad och frustrerad!

Läser en kurs där mina mattekunskaper som legat på tork i 6 år verkligen behöver letas fram igen, men jag hittar dem inte. Jag lovar att jag håller på som en idiot med att försöka förstå. Jag beställer böcker från matematiska biblioteket, jag ser på online mattelektioner, letar logaritm och derivatregler, trots det kommer jag ingenstans! Först trodde jag att det bara var jag.

Idag satt vi 4 stycken och höll på i 2 timmar och löste inte ett enda tal. Jag har sen suttit 4 timmar här hemma. Plötsligt verkar det ganska "lugnt" att bara jobba. Man fattar vad man ska göra ivf! Fast jag tycker det är superhärligt att bli utmanad.

Jag blir rädd att jag ska stressa fröet i magen bara. Timmarna flyger iväg och jag glömmer äta fast jag försöker verkligen att inte slarva.

Igår ringde jag till kliniken och fick en tid för ultraljud 14e oktober, känns helt overkligt. Jag känner inget speciellt heller, man tror ju att man ska känna sig GRAVID. I början när de precis hade satt tillbaks blaston och dagarna fram till testdag hade jag jätteont i magen, men det är bort nu. Jag känner ingenting alls egentligen. Får från och till trycka till på brösten för att känna om det gör ont för att vara säker på att jag inte inbillat mig det där plusset.

Jag får verkligen hoppas att inga tecken också är bra tecken!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag i vecka 18 och de flesta ivarjefall dei min närmsta omgivning vet om at vi väntar barn. Av någon anledning så frågar nästan varannan person "har ni gjort KUB-testet"? Jag svarar nej. Jag ljuger med andra ord. Förväntar sig folk att jag ska ...

Efter en sorgsen helg och timmar på internet letandes efter fakta angående vårt resultat, för att få en uppfattning om vår statistik så kom jag fram till att vi helt enkelt fick gå på känsla. Att få vara gravid, att ett litet liv äntligen växer inne ...

En av mina väninnor vet om att vi väntar barn. Hon undrade om jag inte skulle berätta för de andra kompisarna. Jag sa att jag ville vänta tills vi gjort vårt KUB. Hon hade svårt att förstå varför och menade att alla de andra berättat tidigare. Det är...

Det gick bra på ultraljudet i fredags. Inte kunde man se mycket av det lilla livet men det kändes väldigt fantastiskt när läkaren pekade ut ett litet blinkande ljus- ett hjärta. Jag tycker det är väldigt abstrakt att där är en växande bebis i min mag...

Jag är glad och ganska skärrad. Tänk om där inte är något därinne, att min dröm försvunnit. Jag vågar nästan inte gå dit. I helgen berättade vi för respektive föräldrar. Kändes konstigt, overkligt, nästan som om det var någon annan man berättade om...