Jag vet inte varför men jag valde att inte skriva några inlägg under semestern och jag vet inte om det är semstern eller att jag inte haft möjlighet att gräva ner mig i min egen eller någon annans olycka genom att blogga eller läsa någon annans blogg som gjort att jag känner mig jäkligt frisk, stark och sund i psyket. Jag har knappt tänkt på barn under semestern.

Jag var på stan med min ytters höggravida tjejkompis i lördags. Vi kollade på babykläder till nyfödda då hon har ca 4 veckor kvar till födseln och kände mig egentligen mest bara ointresserad. Om den här känslan bara kan få stanna kvar, gör den det så kan jag nog leva ganska lycklig i mitt eget sällskap med eller utan barn!