Det gick bra på ultraljudet i fredags. Inte kunde man se mycket av det lilla livet men det kändes väldigt fantastiskt när läkaren pekade ut ett litet blinkande ljus- ett hjärta. Jag tycker det är väldigt abstrakt att där är en växande bebis i min mage men efter att ga sett hjärtat ökade det ansvar som jag känner enormt.

Jag har mina första tentor om en vecka och jag pluggar som en galning. Det är riktigt, riktigt svårt, det är så mycket matematik jag glömt på de här 6 åren sen min kandidat. Jag är glad för att jag är den jag är idag för mitt jag för sen år sen hade aldrig slitit som jag gör nu. Hoppas verkligen att det ska ge resultat. När det är känns extremt tungt försöker jag tänka på sparven därinne och att jag gör det för honom/ henne. För att jag ska bli en lyckligare person och en mamma som man kan vara stolt över. En bra förebild helt enkelt.

Jag tänker en del på det idiotiska i att jag inte kommer kunna få någon föräldrapenning pga att jag jobbat i Danmark. Hade jag jobbat i Sverige hade det inte vait några problem alls. Så visst oroar jag mig lite. Jag är ju student nu utan att möjlighet att spara och för barnets och min egen skull måste jag vara hemma i 3-4 månader innan jag skaffar ett nytt jobb. Jag sökte ett stipendie som gav utdelning på 6500. Yes tänkte jag! Det får sparas till babygrejor!

Men det är egentligen ingenting att oroa sig förmycket över. Ingen kommer ju låta oss svälta.

 

Miss S

24 oktober 2011 19:58

Åh, du har plussat och jag har missat det! Sorry! Stort varmt grattis! Det är ju fantastiskt! :-)
Du har en award att hämta hos mig!
Kram

http://baby-langtan.bloggplatsen.se

attfakallasigmamma

24 oktober 2011 20:19

Vad söt du är! Jag skriver inte så ofta längre. Med ny stimuli i form av studier och mindre tankar på barnlösheten, eller kanske att jag inte vill tänka på det så har det inte blivit så. Men jag ska uppdatera då och då =)
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag i vecka 18 och de flesta ivarjefall dei min närmsta omgivning vet om at vi väntar barn. Av någon anledning så frågar nästan varannan person "har ni gjort KUB-testet"? Jag svarar nej. Jag ljuger med andra ord. Förväntar sig folk att jag ska ...

Efter en sorgsen helg och timmar på internet letandes efter fakta angående vårt resultat, för att få en uppfattning om vår statistik så kom jag fram till att vi helt enkelt fick gå på känsla. Att få vara gravid, att ett litet liv äntligen växer inne ...

En av mina väninnor vet om att vi väntar barn. Hon undrade om jag inte skulle berätta för de andra kompisarna. Jag sa att jag ville vänta tills vi gjort vårt KUB. Hon hade svårt att förstå varför och menade att alla de andra berättat tidigare. Det är...

Jag är glad och ganska skärrad. Tänk om där inte är något därinne, att min dröm försvunnit. Jag vågar nästan inte gå dit. I helgen berättade vi för respektive föräldrar. Kändes konstigt, overkligt, nästan som om det var någon annan man berättade om...

Hur känner jag mig? Inget alls samtidigt som jag känner mig alldeles för stor för mina kläder. Jag går alltid upp av hormonbehandlingen innan en IVF och försöker sen gå ner de kilona. Nu efter att jag plussat vågar jag ju inte "banta" och träna gjord...