Min mens är 1-2 dagar "sen". Jag brukar alltid följa ett 27 dagars mönster, över de senaste två åren har där varit ett fåtal undantag från regeln. När vi har behandlat såklart och kanske två gånger under en vanlig period. Denna månad verkar jag avvika och skulle fått mens för två dagar sen men do not worry! Den är på väg. Det känns i kroppen och har fått flytningar som indikerar att jag inte alls kommer ha något at hurra för. Fast det är irriterande, trots att man vet att det ALDRIG fungerar så kan man ju inte låta bli att hoppas lite när ens mens blir en smula sen. Fast det gick ju över imorse när jag började få alla indikationer på att jag skulle få mens precis som vanligt och nu känner jag mig lite nere.

Så det lutar åt att jag kommer börja med sprutorna imorgon och behandling 3 sätter igång... vet inte hur jag känner inför det. Nästan lite likgiltig men det är nog bara just nu.

Vet inte heller om jag kommer skriva om behandling 3 här, har inte bestämt mig för om bloggen får mig att må bättre eller sämre.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag i vecka 18 och de flesta ivarjefall dei min närmsta omgivning vet om at vi väntar barn. Av någon anledning så frågar nästan varannan person "har ni gjort KUB-testet"? Jag svarar nej. Jag ljuger med andra ord. Förväntar sig folk att jag ska ...

Efter en sorgsen helg och timmar på internet letandes efter fakta angående vårt resultat, för att få en uppfattning om vår statistik så kom jag fram till att vi helt enkelt fick gå på känsla. Att få vara gravid, att ett litet liv äntligen växer inne ...

En av mina väninnor vet om att vi väntar barn. Hon undrade om jag inte skulle berätta för de andra kompisarna. Jag sa att jag ville vänta tills vi gjort vårt KUB. Hon hade svårt att förstå varför och menade att alla de andra berättat tidigare. Det är...

Det gick bra på ultraljudet i fredags. Inte kunde man se mycket av det lilla livet men det kändes väldigt fantastiskt när läkaren pekade ut ett litet blinkande ljus- ett hjärta. Jag tycker det är väldigt abstrakt att där är en växande bebis i min mag...

Jag är glad och ganska skärrad. Tänk om där inte är något därinne, att min dröm försvunnit. Jag vågar nästan inte gå dit. I helgen berättade vi för respektive föräldrar. Kändes konstigt, overkligt, nästan som om det var någon annan man berättade om...