Det gick bra på ultraljudet i fredags. Inte kunde man se mycket av det lilla livet men det kändes väldigt fantastiskt när läkaren pekade ut ett litet blinkande ljus- ett hjärta. Jag tycker det är väldigt abstrakt att där är en växande bebis i min mage men efter att ga sett hjärtat ökade det ansvar som jag känner enormt.

Jag har mina första tentor om en vecka och jag pluggar som en galning. Det är riktigt, riktigt svårt, det är så mycket matematik jag glömt på de här 6 åren sen min kandidat. Jag är glad för att jag är den jag är idag för mitt jag för sen år sen hade aldrig slitit som jag gör nu. Hoppas verkligen att det ska ge resultat. När det är känns extremt tungt försöker jag tänka på sparven därinne och att jag gör det för honom/ henne. För att jag ska bli en lyckligare person och en mamma som man kan vara stolt över. En bra förebild helt enkelt.

Jag tänker en del på det idiotiska i att jag inte kommer kunna få någon föräldrapenning pga att jag jobbat i Danmark. Hade jag jobbat i Sverige hade det inte vait några problem alls. Så visst oroar jag mig lite. Jag är ju student nu utan att möjlighet att spara och för barnets och min egen skull måste jag vara hemma i 3-4 månader innan jag skaffar ett nytt jobb. Jag sökte ett stipendie som gav utdelning på 6500. Yes tänkte jag! Det får sparas till babygrejor!

Men det är egentligen ingenting att oroa sig förmycket över. Ingen kommer ju låta oss svälta.