Testet var fortfarande positivt imorse. Låter kanske löjligt men jag var inte säker på att det skulle vara det. Jag har fortfarande svårt att ta in att jag skulle kunna vara gravid. Så länge jag längtat och så länge jag aldrig trodde det var möjligt.

Jag tror inte på tur men jag tror mycket på positiv energi. Att vi plötsligt lyckas nu när jag är student, jag inte kommer kunna vara mammaledig, vi kommer få det kämpigt ekonomiskt är ju helt bakvänt när det borde ha fungerat när jag satt på en bra inkomst och att vara gravid hade ju inte varit något märkligt på min arbetsplats. Nu är jag en gravid student och det känns väldigt bakvänt samtidigt som det känns förbannat bra. Att jag är gravid nu har åter stärkt mig i min uppfattning om att genom att fortsätta leva och utvecklas så kommer man till en lösning. Jag tror inte att enbart min glädje att få utvecklas är vad som gjort en graviditet möjlig, men jag tror att ökad livsglädje har hjälpt mig ett steg på vägen. När jag började plugga försvann även en del av min "barn obsession", jag kände att det kanske fanns något annat för mig. Att genom fortsatt utveckling skulle jag möta människor, se platser, få nya intressen som skulle kunna ge mitt liv mening utan barn. OM jag får bli så lycklig att min graviditet kommer bli till ett barn ska jag komma ihåg de tankar jag har nu. Jag ska försöka komma ihåg, att jag, endast jag är ansvarig för min egen lycka.