Det har fortfarande inte sjunkit in att jag skulle vara gravid och jag vågar fortfarande inte tro på det, det känns nästan som att jag låtsas och vilken sekund som helst förväntar jag mig bli väckt från denna dagdröm.

Igår var första festen utan att ha berättat för någon och som nykter festprisse. Ingen prisse alls faktiskt. En person trodde jag var gravid fastän jag sa att jag skulle plugga idag och därför ville hålla mig lugnt. Vad säger man egentligen? Jag vill ju inte förneka min graviditet och mitt barn, men detta efterlängtade tillstånd kan så snabbt bli tagit ifrån mig. Så jag säger inget.

Nu längtar jag efter att dessa först 12 veckorna ska rusa iväg. Så jag kan våga tro att det ska fungera och få dela min lycka med resten av världen. Så tills vidare är det bara jag, min sambo och ni som vet.