I går stack jag och M ut och grillade vid stranden, vi är ett par riktiga grillare han och jag. Vi grillar inget märkvärdigt, ibland bara korv med bröd. Men det är så mysigt att ta vår lilla picknickgrill, vår fula orange picknickfilt som M tycker ger en nostalgisk känsla och därför vägrar ge upp och sticka iväg någonstans vackert.

Vi grillade våra något tråkiga hamburgare, drömde om dyra möbler som jag hittat i olika inredningsbutiker tidigare på dagen och tittade på alla fågelfamiljer med snart flygfärdiga ungar. En perfekt kväll. Som jag givetvis var tvungen att förstöra genom barnsnack. Jag måste verkligen sluta älta. M blev på lite dåligt humör av mitt ständiga tjatande, det kan jag kanske förstå… men jag kan inte släppa det! M lovade dock att vi kunde ställa oss i adoptionskö till hösten! Det känns skönt att han fattar att det tar några år at få igenom en adoption så även om vi inte är redo nu så är vi kanske det om 4 år när ”det är vår tur”. Det känns ju bara dumt att inte hålla alla möjliga dörrar öppna. Nu vet jag att vi kommer få ett barn, vårt barn, biologiskt eller inte.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag i vecka 18 och de flesta ivarjefall dei min närmsta omgivning vet om at vi väntar barn. Av någon anledning så frågar nästan varannan person "har ni gjort KUB-testet"? Jag svarar nej. Jag ljuger med andra ord. Förväntar sig folk att jag ska ...

Efter en sorgsen helg och timmar på internet letandes efter fakta angående vårt resultat, för att få en uppfattning om vår statistik så kom jag fram till att vi helt enkelt fick gå på känsla. Att få vara gravid, att ett litet liv äntligen växer inne ...

En av mina väninnor vet om att vi väntar barn. Hon undrade om jag inte skulle berätta för de andra kompisarna. Jag sa att jag ville vänta tills vi gjort vårt KUB. Hon hade svårt att förstå varför och menade att alla de andra berättat tidigare. Det är...

Det gick bra på ultraljudet i fredags. Inte kunde man se mycket av det lilla livet men det kändes väldigt fantastiskt när läkaren pekade ut ett litet blinkande ljus- ett hjärta. Jag tycker det är väldigt abstrakt att där är en växande bebis i min mag...

Jag är glad och ganska skärrad. Tänk om där inte är något därinne, att min dröm försvunnit. Jag vågar nästan inte gå dit. I helgen berättade vi för respektive föräldrar. Kändes konstigt, overkligt, nästan som om det var någon annan man berättade om...