I helgens vackra väder klarade jag faktiskt av att hålla uppe min nya "sommarattityd". Igårkväll kunde jag konstatera att jag känt mig ovanligt lycklig och harmonisk hela helgen. Vad jag har saknat känslan av att gilla vara en del av mitt liv. 

Eller så var det kanske mitt strandbesök som dämpade min barnlängtan åtmindstone över helgen;

Lördagen tillbringade vi på Lommastrand där jag inte kände den minsta avundsjuka på alla barnfamiljer. Effekten blev snarast den omvända. Visst har man hört om barnfamiljer och deras allt snurrar runt dem och världen borde ta hänsyn för de är faktiskt barnfamilj och då kan bete sig hur man vill! Det började med kö till toaletterna där båda toletterna är ockuperade av en familj, en förälder med varsitt barn. Givetvis med dörrarna öppna och ett ljudlig påhejande om att krysta. Behöver jag nämna att jag inte var ett dugg intresserad av deras business? Samtidigt stod barn nr 3 utanför och tjoade oupphörligt om att han minsann hade bajs i gumpen....

Vidare var stranden smockad med folk. Barn överallt. Springade, brottandes barn med resultat att vi som låg brevid hade munnen och handduken snabbt fylld med sand. Som om det inte var nog med det verkar det vara helt ok att barn kissar överallt. Tydligen ingår det inte i den generella barnuppfostran att man inte gör sina behov bland andra människor. Först var det en liten kille som drog ner byxorna och kissade en meter bakom där vi låg. Hans mamma satt precis bredvid så det måste ha varit något som hon uppmuntrat. Bara en stund senare säger en liten flicka åt sin mamma att hon är kissnödig. Mamman tar då lilltjejen i handen och går med henne ner till vattnet! Där säger hon till flickan att huka sig i vattnet samtidigt som mamman håller henne i händerna för att hon ska kunna hålla balansen. Jag är helt oförstående.

Jag kan däremot förstå att man kanske inte orkar ränna till toaletterna hela tiden 300 m bort men kan man inte anstränga sig så pass mycket att man kan hitta en buske bakom stranden? Jag gick ivf från mitt strandbesök med total avsmak för barnfamiljer och deras brist på uppförande.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag i vecka 18 och de flesta ivarjefall dei min närmsta omgivning vet om at vi väntar barn. Av någon anledning så frågar nästan varannan person "har ni gjort KUB-testet"? Jag svarar nej. Jag ljuger med andra ord. Förväntar sig folk att jag ska ...

Efter en sorgsen helg och timmar på internet letandes efter fakta angående vårt resultat, för att få en uppfattning om vår statistik så kom jag fram till att vi helt enkelt fick gå på känsla. Att få vara gravid, att ett litet liv äntligen växer inne ...

En av mina väninnor vet om att vi väntar barn. Hon undrade om jag inte skulle berätta för de andra kompisarna. Jag sa att jag ville vänta tills vi gjort vårt KUB. Hon hade svårt att förstå varför och menade att alla de andra berättat tidigare. Det är...

Det gick bra på ultraljudet i fredags. Inte kunde man se mycket av det lilla livet men det kändes väldigt fantastiskt när läkaren pekade ut ett litet blinkande ljus- ett hjärta. Jag tycker det är väldigt abstrakt att där är en växande bebis i min mag...

Jag är glad och ganska skärrad. Tänk om där inte är något därinne, att min dröm försvunnit. Jag vågar nästan inte gå dit. I helgen berättade vi för respektive föräldrar. Kändes konstigt, overkligt, nästan som om det var någon annan man berättade om...