Nu syndar jag och det förstår jag. Jag önskar att jag kunde få en diagnos på mitt fertilitetsproblem, dvs jag önskar mig indirekt sjuk. Istället hittar de ingenting. Min förbannat friska kropp tickar på som ett urverk. Inget fel på den inte. Allergier? Nej. Någon skadad kroppsdel eller förslitningsskada? Nope. Krasslig hälsa? Absolut inte, sist jag var sjuk var för mer än 5 år sen och 4 år innan den gången.

Nu har jag återgått till att använda min "äggkläckningsmaskin" och idag, precis på dag 14, enligt boken, har jag ägglossning. 3 sträck som lovar mig ett barn som min kropp aldrig klarar av att infria. Vad i helvete ska jag med min absurt friska kropp när den inte kan leverera det jag vill ha??!!

Jag har tom frågat om det på kliniken, om det kan vara pga min överdrivet friska kropp som det inte blir några barn. Jag har läst att man kan lida av immuologisk infertilitet vilket som jag också frågat kliniken om och då blev i det närmsta utskälld av läkaren. Han menade att det var bluff och båg som ingen kunnat bevisa. Han sa att det var snarare omvänt att ett bra immunförsvar var en fördel i kampen om att bli gravid. Jag är fortfarande skeptisk. När min sambo ligger brevid och andas halsflussbakterier på mig, förkylningar och annat som de flesta lider av då och då, vaknar jag lika frisk varje morgon utan att känna några som helst symptom på att jag skulle ha blivit smittad.

Om nästa IVF också misslyckas tror jag att jag kommer gräva mer i det. Om det finns kliniker i utlandet som lyckas hjälpa någon så måste det väl finnas någon anledning? Någon som läst/ känner någon som fått behandling för det?

 

Lina

14 juli 2011 11:20

De hittar inget fel på mig eller min man heller. Tvärtom så är alla prover, alla embryon ,allt så j-a perfekt jämt men varför kan jag då inte bli gravid på normalt vis och varför får jag inte behålla de konstgjorda graviditeterna. Jag har med önskat så att de kunde hitta något fel på nån av oss så man fick ett svar. Nu grubblar man iställer och anklagar sig själv. Men det positiva med att de inte heller hittar fel på dig och din man är ju att ni kan bli gravida nån gång. Det är inte bevisat helt kört iallfall och det kan var en liten tröst.kram

http://ensmulahopp.blogspot.com

attfakallasigmamma

14 juli 2011 13:15

Vi har aldrig en gång fått ett positivt graviditetstest, så jag undrar verkligen vad fasiken det är som inte stämmer. Önskar på ett sätt att jag levde om hundra år istället, när de kanske har en lösning för oss med =(

Jag anklagar också mig själv, precis som du.Man kan ju inte låta bli att tänka att ens kära sambo garanterat hade fått barn direkt om han hade varit med någon annan. Hos honom hittar de ju heller inget fel, så då är det väl jag, men att forskningen inte är tillräckligt utvecklad. Fast man ska väl inte tänka så..

Kram

 

Hedda

14 juli 2011 18:12

Ja, visst finns det immunologiska faktorer. Läs gärna detta från en medicinsk konferens som nyligen ägde rum i Linköping http://www.liu.se/forskning/forskningsnyheter/1.278913?l=en
Jag förstår inte riktigt hur din läkare bara kan avfärda detta, för det verkar ju vara etablerat. Hoppas det ordnar sig för er!

http://heddasdagbok.wordpress.com

attfakallasigmamma

15 juli 2011 11:23

Jag tror definitivt att det finns. Precis som kroppen kan stöta ifrån sig ett transplanterat organ kan man säkert stöta bort ett foster också! Det är något jag definitivt inte kommer ge upp hur mycket min doktor än idiotförklarar mig! Jag ogillar en av våra läkare rejält! Tål honom bara inte. Har fått mig att gråta en gång genom sitt förfärliga bemötande. Man är ju inte direkt stor när man kommer till kliniken med sina frågor om sitt problem...

tackar varmast för länken!

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag i vecka 18 och de flesta ivarjefall dei min närmsta omgivning vet om at vi väntar barn. Av någon anledning så frågar nästan varannan person "har ni gjort KUB-testet"? Jag svarar nej. Jag ljuger med andra ord. Förväntar sig folk att jag ska ...

Efter en sorgsen helg och timmar på internet letandes efter fakta angående vårt resultat, för att få en uppfattning om vår statistik så kom jag fram till att vi helt enkelt fick gå på känsla. Att få vara gravid, att ett litet liv äntligen växer inne ...

En av mina väninnor vet om att vi väntar barn. Hon undrade om jag inte skulle berätta för de andra kompisarna. Jag sa att jag ville vänta tills vi gjort vårt KUB. Hon hade svårt att förstå varför och menade att alla de andra berättat tidigare. Det är...

Det gick bra på ultraljudet i fredags. Inte kunde man se mycket av det lilla livet men det kändes väldigt fantastiskt när läkaren pekade ut ett litet blinkande ljus- ett hjärta. Jag tycker det är väldigt abstrakt att där är en växande bebis i min mag...

Jag är glad och ganska skärrad. Tänk om där inte är något därinne, att min dröm försvunnit. Jag vågar nästan inte gå dit. I helgen berättade vi för respektive föräldrar. Kändes konstigt, overkligt, nästan som om det var någon annan man berättade om...