Jag har inte skrivit på en stund, mest för att inte bli påmind om den stundande IVF processen.

Som jag har skrivit innan så kunde vi inte köra en ny behandling förra månaden pga. att vi kom i kläm  med alla röda dagar runt påsk. Jag var ganska upprörd när vi fick beskedet men sen har jag förträngt det och försökt köra på som vanligt. Jag har istället försökt komma igång med mitt eget liv och mina planer. Jag har sökt till ett master program och jag har de senaste veckorna börjat träna regelbundet, ca 3 ggr i veckan. Det är kanske inte så imponerande men så mycket bättre än inget alls! Jag har också gått med i viktklubb.se sen en vecka tillbaks och lyckats gå ner ett kilo. Det känns faktiskt ganska uppmuntrande och får mig att tänka på lite annat. Det blir så lätt att man glömmer bort sig själv när man mår dåligt, orkar inte träna eller bry sig om vad man äter.

Så nu borde det snart vara dags. Om min mens beter sig som den ska så borde den komma på lördag och då börjar jag med sprutorna på söndag. Den här månaden blir egentligen helt fel att köra IVFen. Det är ju det som är så jobbigt med att behöva hålla på med medicinsk befruktning, för livet i övrigt stannar  ju inte och tar hänsyn till att man ska vara hos doktorn stup i kvarten. Denna månaden har jag nämligen massa deadlines på jobb som jag stressar mycket över att få klara när jag ska samtidigt gå på kontroller etc. Men jag vill ju heller inte vänta till nästa månad! Nu har vi ju väntat sen i februari och ingen vet ju hur jobbsituationen ser ut i juni…. Det jobbiga är ju också att man vill ju inte, eller jag vill ju ivarjefall inte, prata med min chef om min fertilitetsbehandling utan jag har ju fått köra någon story om att jag ska på behandling för hormonell obalans. Om de sen själv kan räkna ut vad det verkligen gäller så gör det ingenting men jag orkar inte sitta och diskutera min situation på jobb. Hur har ni andra gjort?

Situationen blir ju inte bättre av att jag har mer än en timme till jobbet så när man inte kan planera in kontrollerna på förhand och plötsligt får en tid kl 9 så är jag på jobbet efter kl 11 och det kan ju omöjligtvis accepteras att man ska hålla på så här månad efter månad.

Usch, vad gnällig jag låter men det är ju väldigt stressigt. Jag vill inget hellre än att ha ett barn men samtidigt så måste man ju fortfarande ha ett jobb att gå till. Ekvationen går bara inte ihop tråkigt nog.

Nu  räknar jag dagarna inför mens, 3 dagar kvar!