Imorse när jag vaknade tyckte jag att jag kände ett visst obehag i magen. Inte nere vid ljumskarna som jag brukar ha när jag ska få mens utan mer mitt på. Nu under dagen har det spridit sig nedåt och det känns lite som det ilar i nedre magregionen. Det som skrämmer mig är att jag har fått en del finnar de senaste dagarna som alltid brukar vara ett säkert kort på att mensen är på väg.

Vid förra IVFen tror jag att jag började blöda lite grann två dagar innan det var dags att ta gradviditetstestet, dvs imorgon. Nu håller jag tummarna allt jag kan för att det inte ska hända igen. Snälla underbara lilla liv, stanna kvar hos mig, hos oss.

Aldrig att jag trodde jag skulle längta så mycket efter någon som jag inte känner men som jag trots det saknar så mycket.

Jag är mer inställd på att det inte ska fungera den här gången men jag kommer trots det gråta floder. Jag har försökt att inte drömma, inte skapa några fantasibarn, inte tänka på hur lycklig M hade blivit när han förstår att han ska bli pappa, men det är så jäkla svårt.

Den här gången har jag varit ännu mer försiktig än förra gången. Jag vet att vi inte fått några restriktioner från läkaren men jag har trots det avstått från alkohol, druckit ca 3 koppar riktigt kaffe sen jag fick tillbaks vårt lilla liv, upptäckt att koffeinfritt kaffe och alkoholfri öl är riktiga höjdare, lagt ner sex (man vet aldrig vad som kan hända).