I går började jag med sprutorna inför IVF nr 2. Man blir alltid lite spänd samtidigt som det är jobbigt. Helgen var jättemysig och det gjorde kanske att det kändes lite lättare. I helgen var jag var med min sambo och hans familj på utflykt i Skåne där vi cyklade genom Skånes grönskande landskap och övernattade på en gård. Vi åt och drack gott. Väl tillbaks hemma var det dags för min bästa kompis dotters 1-år kalas. Många barn på en gång är faktiskt bra medicin för att dämpa barnlängtan en smula. De är jättegulliga men samtidigt känns det ganska bra att sitta i ett soffhörn med sin prinsesstårta och bara behöva iaktta spektaklet utan att ta något ansvar. Men det var skönt att ha haft tankarna på annat igår när jag radade upp pillerburkar med vitaminer, scheman och sprutor. Jag är jätteglad att jag inte är spruträdd. Stackars er som är, hur fungerar det egentligen? Jag tyckte att jag redan imorse kunde känna hur det liksom spänner lite i äggledartrakten. Väl på jobb ringde jag till kliniken för att bekräfta första läkarbesöket på fredag. Fredag den 13e! Jag hoppas verkligen det bara är bluff och båg med all otur som ska drabba en denna dag. Jag väljer nog att tro att det är en dag som alla andra. Jag försökte höra hur stora chanserna är för att de ska kunna sätta tillbaks äggen den 20e. Jag har nämligen så många inplanerade möten att om jag inte ska högt upp i ledningen på företaget för att förklara att jag inte kan hålla mina deadlines så måste i princip ägget sättas tillbaks den 20e. Skulle det inte gå får det ju bara bli vilken dag det nu blir. Det är trots allt det viktigaste i mitt liv och jag skiter mer eller mindre i allt annat. So if bad comes to worst får jag väl bara krypa till korset och berätta! Idag känner jag mig förväntansfull och glad, jag hoppas det håller i sig.