I går hade jag en total förblindande huvudvärk. Jag vet inte om det var sprutorna eller om det bara var ”vanlig” huvudvärk. Jag låg på soffan hela kvällen och försökte vända huvudet istället för att ändra blicken då all smärtan verkade sitta ovanför ögonen.

Det slutade med att jag gick till sängs lite efter 21 och sov runt 21,30. Trots det var jag ganska så trött imorse. Fast det är jag nästan alltid när det handlar om att gå till jobb. På helgen vaknar jag ofta av mig själv vid 8 tiden och känner mig utvilad till trots för en betydligt senare kväll dagen innan.

Min kära sambo har varit i Stockholm sen i måndags och jag saknar honom barnsligt mycket. Kanske för att man känner sig så utlämnad med scheman, sprutor och mediciner och vill ha någon att hålla i handen när man känner sig ensam. Men ikväll kommer han hem och jag längtar jättemycket. Fast det är skönt också att längta. Det får en att känna kärleken tydligare och att man faktiskt vill ha barn för att för att den personen som man lever med får en att vilja det. Att man inte vill ha barn bara för att ha barn, det är lätt att glömma det. Jag hade ju inte haft denna starka barnönskan om jag varit singel eller varit med en man som jag inte kunde se som far åt mina barn. Det är ju just kärleken som får mig att vilja så mycket och kämpa trots att det känns svårt.

Jag ska försöka hitta styrka i kärleken.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag i vecka 18 och de flesta ivarjefall dei min närmsta omgivning vet om at vi väntar barn. Av någon anledning så frågar nästan varannan person "har ni gjort KUB-testet"? Jag svarar nej. Jag ljuger med andra ord. Förväntar sig folk att jag ska ...

Efter en sorgsen helg och timmar på internet letandes efter fakta angående vårt resultat, för att få en uppfattning om vår statistik så kom jag fram till att vi helt enkelt fick gå på känsla. Att få vara gravid, att ett litet liv äntligen växer inne ...

En av mina väninnor vet om att vi väntar barn. Hon undrade om jag inte skulle berätta för de andra kompisarna. Jag sa att jag ville vänta tills vi gjort vårt KUB. Hon hade svårt att förstå varför och menade att alla de andra berättat tidigare. Det är...

Det gick bra på ultraljudet i fredags. Inte kunde man se mycket av det lilla livet men det kändes väldigt fantastiskt när läkaren pekade ut ett litet blinkande ljus- ett hjärta. Jag tycker det är väldigt abstrakt att där är en växande bebis i min mag...

Jag är glad och ganska skärrad. Tänk om där inte är något därinne, att min dröm försvunnit. Jag vågar nästan inte gå dit. I helgen berättade vi för respektive föräldrar. Kändes konstigt, overkligt, nästan som om det var någon annan man berättade om...