Jag är på jobbet idag men jag tror att jag kommer gå hem efter lunch. Min mage känns fortfarande som om den var full med glasskärvor och varje steg jag tar gör väldigt ont.

Imorgon klockan 14 är det besök hos kliniken igen får att få domen om hur många ägg som har blivit befruktade! Har läst på en del andras bloggar att deras läkare har ringt dem dagen efter för att ge besked om hur det har gått. Det gör tydligen inte vår vilket som jag tycker är lite dumt. Nu måste man ju gå en dag extra och undra hur det har gått. Tänkt om inte ett enda ägg av de 18 vi fick ut har blivit befruktade?! Jag har ju förstått genom att läsa andras bloggar att bara för att man fått ett bra resultat den enda gången betyder inte det att man får det nästa gång. Fast bra och bra, något fel var där ju iom att den lilla cellen inte ville stanna kvar. Men utan befruktade ägg kommer man ju inte ens så långt.

Ikväll kommer en väninna som bor i Italien på besök    Hon tyckte att vi kunde gå ut och power walka fredagmorgon. Jomenvisst tänkte jag, med tanke på min snigelfart som jag håller med min onda mage så lär det ta halva dagen att komma runt kvarteret! Jag tror dessvärre hon får gå på promenad själv.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag i vecka 18 och de flesta ivarjefall dei min närmsta omgivning vet om at vi väntar barn. Av någon anledning så frågar nästan varannan person "har ni gjort KUB-testet"? Jag svarar nej. Jag ljuger med andra ord. Förväntar sig folk att jag ska ...

Efter en sorgsen helg och timmar på internet letandes efter fakta angående vårt resultat, för att få en uppfattning om vår statistik så kom jag fram till att vi helt enkelt fick gå på känsla. Att få vara gravid, att ett litet liv äntligen växer inne ...

En av mina väninnor vet om att vi väntar barn. Hon undrade om jag inte skulle berätta för de andra kompisarna. Jag sa att jag ville vänta tills vi gjort vårt KUB. Hon hade svårt att förstå varför och menade att alla de andra berättat tidigare. Det är...

Det gick bra på ultraljudet i fredags. Inte kunde man se mycket av det lilla livet men det kändes väldigt fantastiskt när läkaren pekade ut ett litet blinkande ljus- ett hjärta. Jag tycker det är väldigt abstrakt att där är en växande bebis i min mag...

Jag är glad och ganska skärrad. Tänk om där inte är något därinne, att min dröm försvunnit. Jag vågar nästan inte gå dit. I helgen berättade vi för respektive föräldrar. Kändes konstigt, overkligt, nästan som om det var någon annan man berättade om...