Måndag och jobb igen. Jag var så jäkla trött idag att jag knappt kunde hålla ögonen öppna. Jag gick och la mig redan kl 22.30och var uppe 6.45 så brist på sömn borde det inte vara. Det är kanske den mentala stressen och läkningsarbetet i magen som tar ut sin rätt.

Magen börjar kännas mycket bättre nu. Dvs det känns inte längre som jag svalt ett nystan gjort av taggtråd och att jag kan gå mer eller mindre normalt. Uppblåsheten hänger dock i men det kan jag leva med nu när jag slipper mycket av smärtan.

Igår var jag på en härlig söndagsutflykt i det skånska Mölle. På en liten gräsplätt precis innan stenstranden tog sin början dukade vi upp vår picknick. Vi festade på grillad kyckling, oliver, chorizo, mozzarella med tomat, potatissallad och färsk baguette. Att unna sigatt få vara bland vacker natur, med god mat och någon som man bryr sig om utan att det finns någon egentlig anledning, det är lyx för mig.

Medans M skuttade runt på klipporna som en annan gasell låg jag i solen och njöt en deckare med min arma mage.

Någon som har bra tips på utflyktsmål i Skåne? Jag älskar söndagsutflykter.

Jag har laddad upp några bilder här från utflykten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag i vecka 18 och de flesta ivarjefall dei min närmsta omgivning vet om at vi väntar barn. Av någon anledning så frågar nästan varannan person "har ni gjort KUB-testet"? Jag svarar nej. Jag ljuger med andra ord. Förväntar sig folk att jag ska ...

Efter en sorgsen helg och timmar på internet letandes efter fakta angående vårt resultat, för att få en uppfattning om vår statistik så kom jag fram till att vi helt enkelt fick gå på känsla. Att få vara gravid, att ett litet liv äntligen växer inne ...

En av mina väninnor vet om att vi väntar barn. Hon undrade om jag inte skulle berätta för de andra kompisarna. Jag sa att jag ville vänta tills vi gjort vårt KUB. Hon hade svårt att förstå varför och menade att alla de andra berättat tidigare. Det är...

Det gick bra på ultraljudet i fredags. Inte kunde man se mycket av det lilla livet men det kändes väldigt fantastiskt när läkaren pekade ut ett litet blinkande ljus- ett hjärta. Jag tycker det är väldigt abstrakt att där är en växande bebis i min mag...

Jag är glad och ganska skärrad. Tänk om där inte är något därinne, att min dröm försvunnit. Jag vågar nästan inte gå dit. I helgen berättade vi för respektive föräldrar. Kändes konstigt, overkligt, nästan som om det var någon annan man berättade om...