M är i Oslo med jobbet så varför ska jag sitta här hemma och vänta? Nej, det är ju inget kul så jag sticker till Italien imorgon!   Jag och en tjejkompis ska ner och hälsa på en gemensam väninna. Jag var och hälsade på henne för ett år sen ca, då hade hon nästan precis flyttat dit. Det ska bli kul att se hur hennes Italienska har utvecklats och hur hennes liv flyter på därnere.

Jag och min tjejkompis bokade resan redan i januari och då visste jag inte att vi skulle ha genomgått en ivf behandling en vecka innan avresa, då hade jag kanske inte bokat. Men å andra sidan är det ganska skönt att få tankarna på annat.

Så imorgon efter jobb bär det iväg. Jag slutar redan vid 14 och då beger jag mig till flyplatsen där vi bestämt att mötas ca kl 15. Flyget går inte förrän kl 17 så vi får tid att käka lite innan vi flyger.

Jag känner redan hur bitter min vatten kommer att smaka när de andra tjejerna kalasar på härligt gott Italienskt vin. Jag har fått ett visst intryck av att det kommer vankas en del apertivo så då får jag väl bli den stela tjejen i hörnet med mitt glas alkoholfritt.

Misförstå inte mitt gnällande, hade jag vetat att lilla embryot har planer på att stanna kvar så hade det inte rört mig ryggen att inte få smaka det godaste vin i världen men dessvärre tror jag inte det.

Efter vår förra IVF reste jag och M till Dubai för att vila upp oss.Smart tyckte vi på förhand. Inte lika smart väl där. En semster utan vin till maten, strandfester som vi blev medbjudna på utan drinkar, M och jag med all tid i världen att älta IVFprocessen och nära hoppet om ett litet liv. Semestern gick åt till att vänta, vänta och vänta på domedagen när mensen skulle komma och testet skulle vara negativt.

När den kom och vi inte var med barn var det en dag kvar av semstern. Complete waste of time..... så kändes det ivf.

Men en långweekend till Italien i goda vänners lag blir nog bara bra. Jag kommer nog inte hinna tänka på IVF (tror jag ja).

Uppdateringar från Italien kommer på måndag! Trevlig helg så länge.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag i vecka 18 och de flesta ivarjefall dei min närmsta omgivning vet om at vi väntar barn. Av någon anledning så frågar nästan varannan person "har ni gjort KUB-testet"? Jag svarar nej. Jag ljuger med andra ord. Förväntar sig folk att jag ska ...

Efter en sorgsen helg och timmar på internet letandes efter fakta angående vårt resultat, för att få en uppfattning om vår statistik så kom jag fram till att vi helt enkelt fick gå på känsla. Att få vara gravid, att ett litet liv äntligen växer inne ...

En av mina väninnor vet om att vi väntar barn. Hon undrade om jag inte skulle berätta för de andra kompisarna. Jag sa att jag ville vänta tills vi gjort vårt KUB. Hon hade svårt att förstå varför och menade att alla de andra berättat tidigare. Det är...

Det gick bra på ultraljudet i fredags. Inte kunde man se mycket av det lilla livet men det kändes väldigt fantastiskt när läkaren pekade ut ett litet blinkande ljus- ett hjärta. Jag tycker det är väldigt abstrakt att där är en växande bebis i min mag...

Jag är glad och ganska skärrad. Tänk om där inte är något därinne, att min dröm försvunnit. Jag vågar nästan inte gå dit. I helgen berättade vi för respektive föräldrar. Kändes konstigt, overkligt, nästan som om det var någon annan man berättade om...