Imorse när jag vaknade tyckte jag att jag kände ett visst obehag i magen. Inte nere vid ljumskarna som jag brukar ha när jag ska få mens utan mer mitt på. Nu under dagen har det spridit sig nedåt och det känns lite som det ilar i nedre magregionen. Det som skrämmer mig är att jag har fått en del finnar de senaste dagarna som alltid brukar vara ett säkert kort på att mensen är på väg.

Vid förra IVFen tror jag att jag började blöda lite grann två dagar innan det var dags att ta gradviditetstestet, dvs imorgon. Nu håller jag tummarna allt jag kan för att det inte ska hända igen. Snälla underbara lilla liv, stanna kvar hos mig, hos oss.

Aldrig att jag trodde jag skulle längta så mycket efter någon som jag inte känner men som jag trots det saknar så mycket.

Jag är mer inställd på att det inte ska fungera den här gången men jag kommer trots det gråta floder. Jag har försökt att inte drömma, inte skapa några fantasibarn, inte tänka på hur lycklig M hade blivit när han förstår att han ska bli pappa, men det är så jäkla svårt.

Den här gången har jag varit ännu mer försiktig än förra gången. Jag vet att vi inte fått några restriktioner från läkaren men jag har trots det avstått från alkohol, druckit ca 3 koppar riktigt kaffe sen jag fick tillbaks vårt lilla liv, upptäckt att koffeinfritt kaffe och alkoholfri öl är riktiga höjdare, lagt ner sex (man vet aldrig vad som kan hända).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag i vecka 18 och de flesta ivarjefall dei min närmsta omgivning vet om at vi väntar barn. Av någon anledning så frågar nästan varannan person "har ni gjort KUB-testet"? Jag svarar nej. Jag ljuger med andra ord. Förväntar sig folk att jag ska ...

Efter en sorgsen helg och timmar på internet letandes efter fakta angående vårt resultat, för att få en uppfattning om vår statistik så kom jag fram till att vi helt enkelt fick gå på känsla. Att få vara gravid, att ett litet liv äntligen växer inne ...

En av mina väninnor vet om att vi väntar barn. Hon undrade om jag inte skulle berätta för de andra kompisarna. Jag sa att jag ville vänta tills vi gjort vårt KUB. Hon hade svårt att förstå varför och menade att alla de andra berättat tidigare. Det är...

Det gick bra på ultraljudet i fredags. Inte kunde man se mycket av det lilla livet men det kändes väldigt fantastiskt när läkaren pekade ut ett litet blinkande ljus- ett hjärta. Jag tycker det är väldigt abstrakt att där är en växande bebis i min mag...

Jag är glad och ganska skärrad. Tänk om där inte är något därinne, att min dröm försvunnit. Jag vågar nästan inte gå dit. I helgen berättade vi för respektive föräldrar. Kändes konstigt, overkligt, nästan som om det var någon annan man berättade om...