I helgen började jag stressa lite över faktumet att inte ha en inkomst till hösten och att faktiskt bli student! Vi har ju ett IVF försök kvar som vi betalt för, rätt till 3 "sponsradë" försök efter november i år plus att vi antagligen någon gång mellan vårt sista försök och de betalda i nov kommer försöka med något av våra eskimåer. Härliga tanke om det lyckats men hur löser man det ekonomiskt!? Jag nämnde det för min underbara sambo som tyckte det var det minsta problemet vi har. Han menade om vi skulle lyckas utan ett rött öre i fickan så vore det iallafall det bästa som kunde hända oss.

Det hade ju kunnat lösas genom att M tog all föräldraledigheten och jag fick jobba så fort mina studier var avklarade. Det är ju ingen som säger att mamman ska vara hemma. Men det är lite sorgligt att tänka på att om man skulle lyckas nu när jag sagt upp mig så kan jag inte vara mammaledig med min älskade unge. Fast en sak i taget. Skulle vi lyckas så löser vi det (hoppas jag). Just nu och sen två år tillbaks är vi ytterst barnlösa och det är inget som säger att vi skulle lyckas i framtiden heller. Jag vet att jag inte borde lägga min energi att tänka på hypotetiska problem, men det verkar ligga min natur....

 

Miss S

13 juni 2011 22:20

Ta tag i det problemet när det är ett faktum! Oroa dig inte för det nu, utan koncentrera er på en liten bebis istället. Mycket trevligare tanke! Allt annat löser sig!
Kram

http://www.baby-langtan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag i vecka 18 och de flesta ivarjefall dei min närmsta omgivning vet om at vi väntar barn. Av någon anledning så frågar nästan varannan person "har ni gjort KUB-testet"? Jag svarar nej. Jag ljuger med andra ord. Förväntar sig folk att jag ska ...

Efter en sorgsen helg och timmar på internet letandes efter fakta angående vårt resultat, för att få en uppfattning om vår statistik så kom jag fram till att vi helt enkelt fick gå på känsla. Att få vara gravid, att ett litet liv äntligen växer inne ...

En av mina väninnor vet om att vi väntar barn. Hon undrade om jag inte skulle berätta för de andra kompisarna. Jag sa att jag ville vänta tills vi gjort vårt KUB. Hon hade svårt att förstå varför och menade att alla de andra berättat tidigare. Det är...

Det gick bra på ultraljudet i fredags. Inte kunde man se mycket av det lilla livet men det kändes väldigt fantastiskt när läkaren pekade ut ett litet blinkande ljus- ett hjärta. Jag tycker det är väldigt abstrakt att där är en växande bebis i min mag...

Jag är glad och ganska skärrad. Tänk om där inte är något därinne, att min dröm försvunnit. Jag vågar nästan inte gå dit. I helgen berättade vi för respektive föräldrar. Kändes konstigt, overkligt, nästan som om det var någon annan man berättade om...