I helgen började jag stressa lite över faktumet att inte ha en inkomst till hösten och att faktiskt bli student! Vi har ju ett IVF försök kvar som vi betalt för, rätt till 3 "sponsradë" försök efter november i år plus att vi antagligen någon gång mellan vårt sista försök och de betalda i nov kommer försöka med något av våra eskimåer. Härliga tanke om det lyckats men hur löser man det ekonomiskt!? Jag nämnde det för min underbara sambo som tyckte det var det minsta problemet vi har. Han menade om vi skulle lyckas utan ett rött öre i fickan så vore det iallafall det bästa som kunde hända oss.

Det hade ju kunnat lösas genom att M tog all föräldraledigheten och jag fick jobba så fort mina studier var avklarade. Det är ju ingen som säger att mamman ska vara hemma. Men det är lite sorgligt att tänka på att om man skulle lyckas nu när jag sagt upp mig så kan jag inte vara mammaledig med min älskade unge. Fast en sak i taget. Skulle vi lyckas så löser vi det (hoppas jag). Just nu och sen två år tillbaks är vi ytterst barnlösa och det är inget som säger att vi skulle lyckas i framtiden heller. Jag vet att jag inte borde lägga min energi att tänka på hypotetiska problem, men det verkar ligga min natur....