När jag gjorde min första IVF upplevde jag att på dag 5-6 efter insättningen att jag fick extremt ömma bröst och att de växte till sig rejält. Andra gången förväntade jag mig samma symptom och såg det som en indikation att kroppen reagerade på något. Jag kunde inte riktigt kunde komma på exakt vilken dag det hade hänt första gången så fick jag lite panik när jag inte kunde känna något mer än magont den andra gången. Ömma bröst återkom dock senare precis som vi första IVFförsöket. Jag var väldigt fixerad vid den här ömheten i brösten, som om det skulle på något sätt indikera att jag var gravid. När det onda vid båda försöken mattades av innan jag skulle ta graviditetstestet så har jag fortsatt tro att ömma bröst betyder befruktning. Nu har jag nog hellre börjar tro att jag inte lyssnat på min kropp innan jag började med IVFförsöken. Jag kan nu i en helt annan utsträckning uppleva samma ”symptom” som jag gjorde under IVFprocessen. Jag känner hur min mage blir spänd och öm vid vad som borde sammanfalla med ägglossning och jag har nu nästan lika ont i brösten som vid IVFförsöken! Skillnaden är nog att jag inte brukar gå och klämma mig själv på brösten flera gånger om dagen för att se om något annat är annorlunda. Jag har nog inte heller reflekterat över om jag kan känna att jag har en svullen mage samtidigt som jag  har ägglossning, jag har nog mer tänkt att jag druckit för mycket kaffe tidigare de gångerna som jag känt så.

Det är ganska dumt egentligen att man har så lite kolla på sig själv…

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag i vecka 18 och de flesta ivarjefall dei min närmsta omgivning vet om at vi väntar barn. Av någon anledning så frågar nästan varannan person "har ni gjort KUB-testet"? Jag svarar nej. Jag ljuger med andra ord. Förväntar sig folk att jag ska ...

Efter en sorgsen helg och timmar på internet letandes efter fakta angående vårt resultat, för att få en uppfattning om vår statistik så kom jag fram till att vi helt enkelt fick gå på känsla. Att få vara gravid, att ett litet liv äntligen växer inne ...

En av mina väninnor vet om att vi väntar barn. Hon undrade om jag inte skulle berätta för de andra kompisarna. Jag sa att jag ville vänta tills vi gjort vårt KUB. Hon hade svårt att förstå varför och menade att alla de andra berättat tidigare. Det är...

Det gick bra på ultraljudet i fredags. Inte kunde man se mycket av det lilla livet men det kändes väldigt fantastiskt när läkaren pekade ut ett litet blinkande ljus- ett hjärta. Jag tycker det är väldigt abstrakt att där är en växande bebis i min mag...

Jag är glad och ganska skärrad. Tänk om där inte är något därinne, att min dröm försvunnit. Jag vågar nästan inte gå dit. I helgen berättade vi för respektive föräldrar. Kändes konstigt, overkligt, nästan som om det var någon annan man berättade om...