Jag har skrivit om att jag berättade för min väninna i Norge om våra svårigheter att få barn. Jag fick ett fint svar tillbaks där hon skrev att hon hade blivit väldigt ledsen å våra vägnar när hon läst mitt mail. Hon berättade att hon kände många som haft eller hade problem med att få barn. Hennes bror bland annat hade fått barn genom IVF men senare lyckats få barn naturlig väg, hon hade även en väninna etc. Det hjälper inte mig att hennes brorsa lyckats med IVF men det får mig att fortsätta tro att det kan fungera för oss också någon gång. Jag tycker det känns skönt att veta att jag inte är ensam om att vara barnlös även om det ibland känns så. Det är också en viktig insikt att människor världen över har samma problem och antagligen är lika ledsna. Hon tyckte också att jag gjorde helt rätt i att berätta att vi har svårigheter för att slippa tjatet från folk, annars kommer man ju fortsätta fråga i all välmening.

Från en bra tjejkompis till en mindre bra. Nu kommer jag återigen återkomma till min underbara väninna i Italien. Jag berätta i ett inlägg för någon månad sen om en väninna som är gravid. Hon känner också tjejen i Italien och tjejen i Italien (kallar henne E) skickade ut ett mail för några veckor sen och undrade om folk var hemma för att fira hennes 30-års dag den 16e juli. Jag har som ni vet svarat att jag kanske har vänner från Norge på besök den helgen och inte vet om jag kan. Jag pratade i varjefall med den här gravida tjejkompisen igår och hon frågade om jag skulle vara med på Es födelsedag. Jag berättade att jag inte visste. Hon sa att hon kunde men att hennes sambo skulle jobba, hon hade tackat ja men sagt att hon dock inte kunde dricka för att hon var gravid. Att E läst emailet är det ingen tvekan om för samma dag kastade hon sig på telefonen och frågade mig bestört om jag hört om Ms gradvidtitet. Jag sa som det var att det var gamla nyheter och fick som repsons att hon var glad att hon inte bodde hemma med alla lyckliga par. Igen blir jag bestört över Es självcentrering. Hon skickar email och vill att alla ska vara med och fira henne men hon kan inte skriva tillbaks till hennes tjejkompis och gratulera till graviditeten! Åh, hon är bara för mycket!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag i vecka 18 och de flesta ivarjefall dei min närmsta omgivning vet om at vi väntar barn. Av någon anledning så frågar nästan varannan person "har ni gjort KUB-testet"? Jag svarar nej. Jag ljuger med andra ord. Förväntar sig folk att jag ska ...

Efter en sorgsen helg och timmar på internet letandes efter fakta angående vårt resultat, för att få en uppfattning om vår statistik så kom jag fram till att vi helt enkelt fick gå på känsla. Att få vara gravid, att ett litet liv äntligen växer inne ...

En av mina väninnor vet om att vi väntar barn. Hon undrade om jag inte skulle berätta för de andra kompisarna. Jag sa att jag ville vänta tills vi gjort vårt KUB. Hon hade svårt att förstå varför och menade att alla de andra berättat tidigare. Det är...

Det gick bra på ultraljudet i fredags. Inte kunde man se mycket av det lilla livet men det kändes väldigt fantastiskt när läkaren pekade ut ett litet blinkande ljus- ett hjärta. Jag tycker det är väldigt abstrakt att där är en växande bebis i min mag...

Jag är glad och ganska skärrad. Tänk om där inte är något därinne, att min dröm försvunnit. Jag vågar nästan inte gå dit. I helgen berättade vi för respektive föräldrar. Kändes konstigt, overkligt, nästan som om det var någon annan man berättade om...