Dagarna innan mens. Jag måste vara världens trögaste person för varje månad lyckas jag inbilla mig att det kanske har lyckats. Dagarna innan mens går jag på nålar och hoppas, hoppas, hoppas att ett litet under ska ha skett! Min senaste mens var efter vårt misslyckade IVFförsök och därför har jag inte riktigt vetat vilken dag det kommer att falla på nu. Ska jag utgå ifrån när jag fick min förra mens så borde jag få den igen nu på fredag, men jag vet ju som sagt inte pga progestronet under behandlingen.

Självklart såg jag en röd prick i trosorna imorse och kände hur jag sjönk ner i allt det där svarta och sorgsna inom mig. Några timmar senare så hade det inte kommit mer blod hur myckat jag än hade sprungit på toaletten och stirrat på toalettpappret. Så nu har jag lyckats "inbilla" att det kanske blöder lite för att ägget sätter sig. Jag fattar inte hur jag lyckas! Jag VET ju att det inte är så! Hur kan jag trots att jag vet fortsätta tro på ett mirakel?! Det är 3 dagar till min mens ska komma så jag behöver definitivt inte oroa mig. Den kommer komma, som ett brev på posten. Finns det något som jag kan lita på så är det att min mens kommer att komma. På dag 27, som alltid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag i vecka 18 och de flesta ivarjefall dei min närmsta omgivning vet om at vi väntar barn. Av någon anledning så frågar nästan varannan person "har ni gjort KUB-testet"? Jag svarar nej. Jag ljuger med andra ord. Förväntar sig folk att jag ska ...

Efter en sorgsen helg och timmar på internet letandes efter fakta angående vårt resultat, för att få en uppfattning om vår statistik så kom jag fram till att vi helt enkelt fick gå på känsla. Att få vara gravid, att ett litet liv äntligen växer inne ...

En av mina väninnor vet om att vi väntar barn. Hon undrade om jag inte skulle berätta för de andra kompisarna. Jag sa att jag ville vänta tills vi gjort vårt KUB. Hon hade svårt att förstå varför och menade att alla de andra berättat tidigare. Det är...

Det gick bra på ultraljudet i fredags. Inte kunde man se mycket av det lilla livet men det kändes väldigt fantastiskt när läkaren pekade ut ett litet blinkande ljus- ett hjärta. Jag tycker det är väldigt abstrakt att där är en växande bebis i min mag...

Jag är glad och ganska skärrad. Tänk om där inte är något därinne, att min dröm försvunnit. Jag vågar nästan inte gå dit. I helgen berättade vi för respektive föräldrar. Kändes konstigt, overkligt, nästan som om det var någon annan man berättade om...