Direktlänk till inlägg 29 juni 2011
Tänk om det är jag som blir den där surgubben fast i kvinnoskepnad som sitter dagen lång och stirrar genom fönstret för att potentiellt haffa några oinbjudna ungjävlar som försöker palla mina sura äpplen i trädgården. Jag kan se hur jag krampaktig kämpar mig ner för trappan med käppen i högsta hugg samtidigt som jag hötter med mitt tillhygge åt ungjävlarna. Självklart kommer plågoandarna att komma tillbaks för vad var inte mer spännande än sura gubbar med frukträd när man var ute och pallade frukt för adralinskickens skull när man var liten.
Jag tror jag ligger bra till för att bli en riktig sur och bitter typ.
Just nu är jag bitter för att någon har med sitt barn till jobbet! Ska det inte finans några frizoner? Rökfritt? Nejmen gärna barnfritt!
Fast hon är väldigt fin den lilla flickan. Hon sitter ca 5 meter ifrån mig, 7 år gammal ca och har fullt med barbie på hela kontorsgolvet bakom sig.
Jag tänkte på det igår också när jag satt i ett tvåtimmar långt sömning möte. Jag försökte komma på hur många i rummet som har barn. Nu var jag yngst på mötet med mina trettio år och därför kunde jag inte låta bli att undra om där fanns någon i rummet som upplevt samma förtvivlan som jag. Hur de överlevt kampen. Eller var alla lika lyckligt lottade som min övriga vänskapskrets där barn är en självklarhet?
Nu är jag i vecka 18 och de flesta ivarjefall dei min närmsta omgivning vet om at vi väntar barn. Av någon anledning så frågar nästan varannan person "har ni gjort KUB-testet"? Jag svarar nej. Jag ljuger med andra ord. Förväntar sig folk att jag ska ...
Efter en sorgsen helg och timmar på internet letandes efter fakta angående vårt resultat, för att få en uppfattning om vår statistik så kom jag fram till att vi helt enkelt fick gå på känsla. Att få vara gravid, att ett litet liv äntligen växer inne ...
En av mina väninnor vet om att vi väntar barn. Hon undrade om jag inte skulle berätta för de andra kompisarna. Jag sa att jag ville vänta tills vi gjort vårt KUB. Hon hade svårt att förstå varför och menade att alla de andra berättat tidigare. Det är...
Det gick bra på ultraljudet i fredags. Inte kunde man se mycket av det lilla livet men det kändes väldigt fantastiskt när läkaren pekade ut ett litet blinkande ljus- ett hjärta. Jag tycker det är väldigt abstrakt att där är en växande bebis i min mag...
Jag är glad och ganska skärrad. Tänk om där inte är något därinne, att min dröm försvunnit. Jag vågar nästan inte gå dit. I helgen berättade vi för respektive föräldrar. Kändes konstigt, overkligt, nästan som om det var någon annan man berättade om...
Insemination 1
Datum: 28e januari 2011
Negativt gradviditetstest 12 februari.
IVF nr 1
Datum: 4 mars 2011
Resultat: 12 ägg, 9 befruktade, 0 ägg till frysen.
1 embryo återinfört.
Negativt gradviditetstest 18 mars 2011
IVF nr 2
Datum: 20 maj 2011
Resultat: 18 ägg, 11 befruktade, 7 ägg till frysen.
1 embryo återinfört.
Negativt gradviditetstest 5 juni 2011
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 | 5 |
|||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 |
|||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
|||
20 |
21 | 22 | 23 | 24 |
25 |
26 |
|||
27 | 28 | 29 | 30 | ||||||
|